If

If you can keep your head when all about you
Are losing theirs and blaming it on you;
If you can trust yourself when all men doubt you,
But make allowance for their doubting too;
If you can wait, and not be tired by waiting,
Or, being lied about, don't deal in lies,
Or, being hated, don't give way to hating,
And yet don't look too good, nor talk too wise;

If you can dream, and not make dreams your master;
If you can think, and not make thoughts your aim;
If you can meet with Triumph and Disaster
And treat those two imposters just the same;
If you can bear to hear the truth you've spoken
Twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to broken,
And stoop and build 'em up with worn-out tools;

If you can make one heap of all your winnings
And risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings
And never breathe a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew
To serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you
Except the Will which says to them: "Hold on!"

If you can talk with crowds and keep your virtue,
Or talk with Kings- not lose the common touch;
If neither foes nor loving friends can hurt you;
If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute
With sixty seconds worth of distance run-
Yours is the Earth and everything that's in it,
And, which is more - you'll be a Man, my son!

By Rudyard Kipling

 

 

Hum.

How and When will YOU die?
Created by andy and taken 601814 times on Bzoink
Name	Marie Larsson
Age	17
Birth Month	July
Die on	November 18, 2042
Die of	Laziness
You will feel pain	False
Create a Quizlet | Search Quizlets | Go to Bzoink

oral presentation

Måndag.
Det är kallt på morgnarna. Från och med nu kommer jag frysa konstant till nästa sommar. Har gåshud.
Idag åkte vi i en sibyllabil till sibylla och i bilen skrev vi på en lapp vad vi skulle ha och när vi lämnat lappen och allas kort tog det 5 min innan alla fick sin mat. Efter 30 min kom en av de anställda och frågade om hon skulle ringa efter bilen åt oss. Service. Chaffisen fyller år i april.
Idag fyller Filippa 20 år. Det blir kalas ikväll. Om jag känner Louise rätt så vågar jag hoppas på att det blir tårta. Oj hinner inte skriva mer just nu. Lektionen är slut.

miss me somebody

Vaknade upp imorse utan att vilja gå upp (okej, jag vet att det inte är så himla ovanligt men) mina ögon var helt torra och igenklistrade som de kan bli när man har linser och jag var jätteyr och det var svinkallt i rummet och mörkt och okristligt tidigt på morgonen, 05.30. Jag sov 40 min till sedan stressade jag till bussen. Jag brukar aldrig göra så. Jag brukar vara duktig. Haha. Just kidding. Vi spelade basket på idrotten och mitt lag sög verkligen för vi förlorade varenda lek och varenda match vi deltog i. Typ 0-7 till oss. Bra jobbat. Sedan hade vi tre timmar håltimma och så matte och fysik. Hur står man ut att gå natur egentligen?

Det är helt sjukt vad skönt det är att komma hem från skolan och upptäcka att det är fredag och att man inte behöver åka till skolan på tre dagar och att det närmaste man behöver koncentrera sig på är vad man ska göra av tiden. Det bästa av allt hade varit om jag hade vart helt ledigt och inte hade behövt göra någonting. Men nej så blir det inte. Inte den här helgen. Ikväll ska jag hänga med otto och bella. I morgon ska jag träffa Josefine och laga lunch i Saron, våran heta skinkpasta från Sundsvik. Yeay. Vid fyra börjar vi väl steka de fyra hundra hamburgarna och värma de fyra hundra hamburgerbröden och skära grönsaker till de fyra hundra hamburgarna. Varför? Det är lägeråterträff! Alla små tonåringar och alla ledare! Det kommer bli så kul att träffa alla igen.

Höstgrubbel

Det känns konstigt att logga in här och skriva igen. Så obekant trots att jag bloggat någorlunda intensivt i våras. Orken försvann väl precis som allt annat.
Det är skönt att hösten är här. Senaste två dagarna har det varit så vackert. I morse låg dimman över ängen när jag promenerade bort till busshållplatsen, och himlen var ljus men inte bländande och solen lyste röd långt borta i horisonten ovanför trädtopparna. Och på bussen blickade jag upp mot de tunna rosa färgade molnen och ner mot den spegelblanka sjön och det kändes så sårbart och fint. Jag önskade att jag kunde ta på det. Hösten måste vara den vackraste årstiden som finns. Men nog pratat om det.
Med hösten kom någon slags höstdepprission. Eller jag vet inte om det beror på hösten eller om det bara var på tiden att lätta på trycket. Ska finna något sätt att ta itu med det, har låtit folk fått stå ut med mig för länge som det är. Det är äckligt att man aldrig tänker på någon annan än sig själv när man inte mår bra, men det finns helt enkelt inte rum för mer. Och jag har vart medveten om att jag suger som lyssnare väldigt länge men jag försöker jobba på det. Have patience with me.

till sanna som antagligen är min enda bloggläsare

Dagens visdom (citerar ett citat ur Konsten att leva)

"Vi är bara barn en gång men vi kan hålla barnet inom oss levande för alltid" - Brock Tully (vem är det?)

Hm.. jag ska fantisera att jag är marion och att min robin hood är hopplöst kär i mig. Och så ska jag gå promenader i sherwood skogen.

Konsten att leva är för övrigt en mycket lustig men bra bok. Fullspäckad av visdom.

Lollo! Tack för Köpenhamn! Det var underbart att vara med dig. Nästa destination Paris! <3

I had a wonderful evening with you

when to let go, when to forget and not let it show

ja nu är sommaren här for real. jag har börjat jobba. det är underbart roligt. och det bringar in lite cash. men givetvis är det inte enbart frid och fröjd med små barn. en liten pojke med nått neuro-någonting-jätte-långt-syndrom pussade mina ben och sedan slog han och sparkade på dem. han slickade av min ena flipflop. han slickade min rygg. han snöt sig i mina ben, twice. det var en tålamodskrävande dag. fast jag har redan börjat känna en massa för dem. deras stora kärlek, nyfikenhet, omtänksamhet och de är hur söta mot en som helst. hur underbart är det inte att höra någon ropa ditt namn med en sådan upphetsning som de gör med sina små ljusa röster?

har lite svårt att spendera min lediga tid. blir rastlös. när jag kommer hem är jag för trött eller så vill folk bara hitta på något senare då jag redan måste ligga i sängen och samla kraft för att kunna gå upp tidigt nästa morgon och trampa iväg till de väntande barnen.

om två veckor åker jag och hälsar på mamma och pappa. än så länge ser jag inte fram emot det särskilt mycket. men jag ska försöka göra något bättre av det denna gången. dags att sluta lägga skulden på dem.

p&l

Chokladmuffins

Henri

Sitter och väntar på att tiden ska gå. Det är härligt och smärtsamt varmt ute. Har varit och tagit ett morgondopp med Henri i Kåsjön för två timmar sen eller så. Det simmade små randiga fiskar i det gula vattnet. Jag lärde mig att dom heter aborrar. A-B-O-R-R-E!

Vad händer mer idag? Om en stund ska jag promenera till busshållplatsen och möta upp mina älskade klassisar och vänner och presentera dem för Kåsjön! WOW! Grilla och bada. Sommar. Jag känner mig så fruktansvärt nöjd. Nöjd. Förutom att jag klagat lite på rastlöshet nu några dagar. Inte van att vara ledig helt enkelt.

hundra kronor

Vad jag skulle vilja skriva om och förmedla till er alla är uppmuntran och kärlek till livet och till allt. Men nej det funkar inte för mig. Inte idag. För aldrig att jag känt mig så missnöjd som jag gör nu. Och det är så fel för jag har haft ett grymt bra år och framför allt en grymt bra vårtermin och nu är min tid förbi och jag borde unna den mina flera underbara vänner som gått och väntat på det. Flummigt? Du anar inte.

För att sammanfatta helgen i Stockholm lite kort så var det både hur avslappnande som helst att hänga med min käre återfunne barndomsvän Mattias, men fruktansvärt frustrerande att hamna i samma återvändsgränd med min syster som alltid. Vi kommer aldrig ur det. Dags att sluta förtränga det obekväma kanske? I dunno.
Annars så är det skräckinjagande att se hur livet går vidare och lämnar alla minnen bakom sig. Jag ville att Märsta för alltid skulle vara så som jag lämnade det för fem år sedan. Men de har byggt om överallt och byter till och med namn på orten till Arlanda stan. Så B. Och min födelseort kommer att upphöra att existera.

Tack för att vi hittade tillbaka till varandra igen

För att återgå till mitt missnöje (nu handlar det inte om att roa på något sätt, ni är fria att lämna min blogg för följande är endast till för att lätta mitt eget hjärta).

---

okej, det var för privat

don't deny me any further

Underlig helg. Men riktigt skön. Idag brunchade jag med henri på rhösska. De hade en väldigt fin utställning som jag tror skulle handla om textilier. eller design i vart fall för jag vet inte om alla prylar var gjorda av tyg. det var invigning av brunchen med en dj som spelade riktigt sjysst musik. henri fiskade efter lite folk till rommel&vivaldi. djungeltrummans chefsredaktör var där (djungeltrumman.se)
vi missade snyggt våran buss så vi promenerade i regnet under paraplyet och skulle förbi stadsbibblan, men svea land är fyllt av helgdagar så det var stängt. vi hamnade under ett stort träd ovanför korsvägen (om man går upp för trapporna) och tuggade blad från en buske. yummie. minnesvärt.

vi tog bussen straight to öjersjö och jag gick hem och tog mig en mumsbit av den goda men ack så torra köttfärspajen jag tillagade igår. sedan bar det av hem till henri för filmstund med honom och otto. det blev "the hitchhiker's guide to the galaxy". söt!

men nu är kvällen kommen och jag har lite förberedelser inför morgondagen. två redovisningar i samhäll resp sv. bluä. nighty

Till min älskade

You have to learn to crawl before you learn to walk

Lördag eftermiddag och jag är precis så trött man kan vara när man inte sovit på en natt. Igår kväll var vi ett par stycken (jag, rasmus, colin, jimmy, axel, tobbe, erik, david) som myste och fikade på vasa och promenerade 1½ h runt hela stan i väntan på bion som började 23.15. Andra långgatan en fredag kväll var dock ingen hit. Vi skulle se Pirates of the Caribbean på Palladium men filmen blev lite av en besvikelse. Den var 3 h lång och alldeles ganska trist här och var. Vid halv tre skilldes vi åt på drottningtorget och alla drog hem till sängarna. Jag gjorde en liten avstickare och dök inte upp här hemma förrän 12. Möttes av ett tomt och tyst hus. Känns fruktansvärt skönt att få vara lite själv. Jag har städat lite, fixat internet, vikt alla kläder i hela garderoben, rensat bokhyllan, kokat gröt, druckit  te, nynnat på musik och sorterat ut blivande second hand kläder.

Veckan som kommer känns fullspäckad av både fruktansvärt hemska skoljobb men det blir självklart även tid till att roa sig! På torsdag tar Filippa studenten så det blir studentfest hela dagen.  På onsdag ska jag hjälpa till med matlagnignen till hennes studentfest. På fre bilar jag upp till huvudstaden tillsammans med Louise och träffar Martina & Henke men även Matte et Ida! Miss you guys so much.

Yes I'm a believer

Jag var på Simon och Mimmis bröllop idag och det måste erkännas att jag inte var långt ifrån gråten! Otto och Ida hämtade upp mig, och sedan åkte vi och plockade upp Anna Dagson och Karin och så letade vi oss fram till Masthuggskyrkan. Den är stor, placerad högt över staden med utsikt åt alla väderstreck. Peter Baric vigde dem vilket gladde migganska mycket. Det var mycket folk och mycket känslor, i alla fall från mitt håll. Peter lyckades på ett snyggt och fint sätt övertyga mig om vad kärlek egentligen är. Inte nog med, jag kände mig helt upprymd av kärlek till varenda själ jag kände som var där. Och den lilla barnkören som sjöng "För kärlekens skull" (Ted Gärdestad) med JiB. Jag smälte och rann ut över hela golvet... Några rader framför mig satt Louise, Ingvar, Katta, Filippa & Dennis. Jag kan fortfarande inte hjälpa att jag inte lyckats gå vidare från min förälskelse till den familjen. De har och kommer alltid ha en plats i mitt liv, för de är och kommer alltid vara en familj för mig.


Efter att vi kastat ris så fick jag och Karin skjuts med Annas föräldrar till Linnéplatsen och så åkte vi till korsvägen för att ta kära gamla 513 hem. Där mötte vi Henri som hade varit på en audition, men han kom inte med. Han gick av vid brunn och följde mig hem. I morgon fyller han 19.

Jag har fått sommarjobb på ett dagis i Björndammen, samma dagis som Henris mamma jobbar på. Det blir tre veckors jobb som ska leda till lite extra skrammel i bössan.

Resten av denna eftermiddag och kväll skall spenderas till att plugga lite kemi och samhällskunskap. Bye bye.

mika

en glad överraskning till er alla, jag är tillbaka! vet dock inte hur många läsare jag har men jag vet EN och det är jag glad för. trots att jag antagligen inte säger något nytt här till skillnad från allt jag hinner få ur mig på dagarna.
anyways, jag har fått internet igen, och det känns riktigt fint. bara jag inte börjar lägga mer tid på det. det var skönt att ha ett liv för en månad eller så. förresten, idag är det precis en månad sedan jag flyttade in.

helgen ser ut att bli lugn och fin. hade stora planer för igår, men allt rann ut i sanden och jag kröp upp i soffan med en filt och gottade mig med lite ledighet istället. i veckan blir det bara ett prov i matte och inlämning i bild och till helgen drar klassen iväg till toves land i ed, dalsland, och super skallarna av sig. jag funderar på att ta med mig badkläder, så har jag tagit första steget mot sommaren. yeah!

the struggle continues

Den nya bloggtrenden, jag har fullkomligt tillägnat den min själ. då menar jag ju inte
mitt egna oregelbunda och ointressanta bloggande, utan den alljämt växande listan
av vänner som funnit detta tidsfördriv. när man sitter här och skriver det som faller en
in, så blir det en massa skumt man får ur sig, och det är så intressant att läsa vad
andra har i sina tankar. man kommer folk närmare genom att förstå hur de resonerar
och filosoferar. impressive.

det här är den absoluta sista kvällen jag tillbringar framför datorn i det här rummet, i
det här hemmet. men jag ska inte låta det jag inte kan påverka tynga ner mitt sinne,
nej, ty det är med gott mod jag återigen kastar mig ut i det okända. longing for new
experiences... maha. det är nästan så jag har lyckats lura mig själv att känna den där
erövra-världen känslan.

jag måste sluta med mina små lekar jag leker. än så länge kan jag inte se några
alltför allvarliga konsekvenser av dem, men det känns inte bra. min kvinnliga (?)
intuition har börjat lägga sig i och säger att jag absolut borde tänka över situationen
en aning. if ya keep digging for gold you'll end up broke...

timglas

det kunde inte ha varit skönare med fredag än nu faktiskt. my god vad jag blivit skoltrött på senaste tiden. de fyra senaste proven har gått medel, för att inte tala om dom två jag skrev idag. mah.

på onsdag blir det till att flytta. jag är lite tveksam till hur smidigt det kommer att gå faktiskt med så många parter inblandade men det blir säkert bra. det får dom ordna helt enkelt.

jag och sofia tillbringade sista lektionen på 1½h fysik med att snacka lite om killar. jag önskar att det fanns ett bra svar till vilken väg man ska välja. ångest. som sofia säger, att kärleken ska tåla en del oväder, hur vet man när det är bäst att bara låta det gå?

jag är glad att våren har kommit. solen och värmen, och promenaderna och glassen och den friska luften, fåglarna, jakten på avslutningskläder, flirtar, allt som hör till. det kommer bli bra.

in the end it doesn't even matter

lesson number one. you have to deal with your probems yourself,
noone else can do it for you. don't draw attention to yourself by not
enjoying a good laugh only because of your sillyness of selfpity.

let us wash our fears away

det finns aldrig något vettigt att skriva om för det händer ingenting i mitt liv. så spännande var det.. where did all the days go? det känns som om jag upprepar det alla alltid tänker och säger, men varenda dag känns likadan om man blickar tillbaka över dem. jag zappade förbi tv4s morgonprogram igår och då var det någon man som citerade john lennon; "life is while you're making plans". det är nästan smärtsamt hur dum jag känner mig, som tillbringar alldeles för stor del av mitt vakna tillstånd med att vara bitter och grubblande. hur vaknar man upp ur detta ändlösa dagdrömmande? verkligheten börjar bli alltför dimmig nu.




i morgon kommer jag få ett fysikprov framför mig på bänken, och jag kommer sucka för att jag inte pluggat tillräckligt, och jag kommer vara sur för att jag blivit så skoltrött och oambitiös. det är inte jag. något gick fel någonstans, jag brukade älska skolan. och fysikprovet kommer gå medelbra och chansen att nå mvg på fysik A kommer att sväva iväg framför mig och jag kommer aldrig aldrig att få tag i det igen. det är så typiskt, jag borde skärpa mig, det är ändå ett väldigt viktigt betyg med tanke på den utbildningen jag valt att gå. jag tror inte att jag lagt ribban för högt, man klarar vad som helst om man pressar sig själv, det har funkat i alla situationer. jag har blivit för lat.