Tempo utan stress

När jag läste artikeln om Magnus Våge i dagens Metro så började jag också önska att jag var lite mer tidseffektiv istället för att hålla på med mitt gnällande. Man ska alltså kunna göra mer grejer än man redan gör och samtidigt inte känna sig lika stressad? Hm. Planering. Absolut värt ett ordentligt försök.

Morot

Ibland behöver man något att se fram emot. Jag ser fram emot New York-resan. Biljetter bokades igår! Den 29e oktober bär det av...

Att duggaplugga

Höstkvällar på fröken Olssons.

Beräkning av betongkuber

Oj vad det är roligt att programmera i Matlab. (Oj vad det är roligt att gå på Chalmers).

Något ni bör lyssna på

Var på jobbet i somras när jag hörde henne på Morgonpasset i P3. Gåshud.
Ida Redig - A little less conversation

När kameran blir stulen en stund...

I Carlos bil på väg att träffa Vägverkets geotekniker för Partihallsförbindelsen.

Publik

Kommer hem från skolan och på hallgolvet ligger dagens post. Ett brev från Tema Skolfoto. Jag börjar redan tänka i svordomar och undrar vad tusan de kan vilja, de som råkar vara ett av Sveriges mest värdelösa företag.
Historien har sin början hösten -06 då det var dags att börja gymnasiet och första klassfotot skulle tas. Inga problem. Men i fortsättningen, vartenda år ska man fylla i sina adresslappar och vartenda år så skiter de i att behandla adresslapparna så att de fortfarande lever i illusionen att jag är bosatt där jag var bosatt för 3 år sedan. Det resulterade i att jag inte fick några studentbilder i våras, vilket egentligen inte hade gjort så mycket för då slapp man den utgiften. Men så ringer de mig i augusti och vill skicka grejerna för påseende och jag tänker, ja men okej då, och ger dem min adress. Paketet kommer och jag plockar ut katalogen, 169 kr, och skickar tillbaka resten samt betalar 169 kr. Tillbaka till nutid, jag har alltså fått en påminnelse att jag inte har betalat 29 kr i porto/exp. avg samt 50 kr i påminnelseavgift. 79 kr till ingenting. Värde-värde-väärdelösa skitföretag.

Välfärd

Ett tecken på välfärd skulle vara att man, förutom att man har råd att köpa en bit entrecôte, också kan tillaga den. Jag varken har råd eller kan. Men jag drömmer om kött.





Musikens hus 25 år igår. Otto och Henri spelade balkan beats.

I had the blues but I shook them loose

Det kommer att bli en fin helg. Promenad i solig höstmorgon, precis sådär kyligt att det känns fräscht. Lagom mycket kläder. Ikväll är det nollmiddag, sista dagen för nu har det gått fem veckor. Fram tills dess har jag hela dagen på mig att sortera garderoben, måla naglar, vattna blommor, dammsuga, skriva lite på projektarbetet, lyssna på god musik.

Jag har beställt blanketter från Högso församling för att gå ur svenska kyrkan. Jag förstår inte riktigt hur man kan födas in i kyrkan, bara sådär, trots att jag aldrig under mitt 19-åriga liv visat något tecken på att vilja vara med. Kunde de inte ha frågat först? Varken döpt eller konfirmerad, inte intresserad av att gifta mig i kyrkan och bryr mig inte om var jag blir begraven när jag dött, varför ska jag betala kyrkskatt?

Förändring?

Det är inte jättesvårt att fastna i vardagens tråkigheter. Jag tyckte att jag slet fruktansvärt med läxor och arbeten och prov i gymnasiet och att 08.00-16.30-skoldagen var den värsta på hela veckan. Det blir lite tuffare nu. Och om man bara kunde hitta bara lite, lite tid som inte tyngs ner av skola eller jobb, eller stress över skola och pengar, all tid som behövs till hushållsbestyr a la matlagning, tvätt och städ. Tid för vänner? Tid för sig själv?


gissa väggen.

Söndagsutflyckt i svampskogen

Otto äter

Projektarbete

Studiebesök till bygget av Partihallsförbindelsen. Känns lagom sjukt att man kommer att arbeta inom byggbranschen men det känns också riktigt kul. Planera infrastrukturen och försöka få allt att fungera för alla.

Botaniska

Aaaaahhhh

Jag förstår ingenting! Jag kan ingenting! Stress stress stress!