I had a wonderful evening with you

when to let go, when to forget and not let it show

ja nu är sommaren här for real. jag har börjat jobba. det är underbart roligt. och det bringar in lite cash. men givetvis är det inte enbart frid och fröjd med små barn. en liten pojke med nått neuro-någonting-jätte-långt-syndrom pussade mina ben och sedan slog han och sparkade på dem. han slickade av min ena flipflop. han slickade min rygg. han snöt sig i mina ben, twice. det var en tålamodskrävande dag. fast jag har redan börjat känna en massa för dem. deras stora kärlek, nyfikenhet, omtänksamhet och de är hur söta mot en som helst. hur underbart är det inte att höra någon ropa ditt namn med en sådan upphetsning som de gör med sina små ljusa röster?

har lite svårt att spendera min lediga tid. blir rastlös. när jag kommer hem är jag för trött eller så vill folk bara hitta på något senare då jag redan måste ligga i sängen och samla kraft för att kunna gå upp tidigt nästa morgon och trampa iväg till de väntande barnen.

om två veckor åker jag och hälsar på mamma och pappa. än så länge ser jag inte fram emot det särskilt mycket. men jag ska försöka göra något bättre av det denna gången. dags att sluta lägga skulden på dem.

p&l

Chokladmuffins

Henri

Sitter och väntar på att tiden ska gå. Det är härligt och smärtsamt varmt ute. Har varit och tagit ett morgondopp med Henri i Kåsjön för två timmar sen eller så. Det simmade små randiga fiskar i det gula vattnet. Jag lärde mig att dom heter aborrar. A-B-O-R-R-E!

Vad händer mer idag? Om en stund ska jag promenera till busshållplatsen och möta upp mina älskade klassisar och vänner och presentera dem för Kåsjön! WOW! Grilla och bada. Sommar. Jag känner mig så fruktansvärt nöjd. Nöjd. Förutom att jag klagat lite på rastlöshet nu några dagar. Inte van att vara ledig helt enkelt.

hundra kronor

Vad jag skulle vilja skriva om och förmedla till er alla är uppmuntran och kärlek till livet och till allt. Men nej det funkar inte för mig. Inte idag. För aldrig att jag känt mig så missnöjd som jag gör nu. Och det är så fel för jag har haft ett grymt bra år och framför allt en grymt bra vårtermin och nu är min tid förbi och jag borde unna den mina flera underbara vänner som gått och väntat på det. Flummigt? Du anar inte.

För att sammanfatta helgen i Stockholm lite kort så var det både hur avslappnande som helst att hänga med min käre återfunne barndomsvän Mattias, men fruktansvärt frustrerande att hamna i samma återvändsgränd med min syster som alltid. Vi kommer aldrig ur det. Dags att sluta förtränga det obekväma kanske? I dunno.
Annars så är det skräckinjagande att se hur livet går vidare och lämnar alla minnen bakom sig. Jag ville att Märsta för alltid skulle vara så som jag lämnade det för fem år sedan. Men de har byggt om överallt och byter till och med namn på orten till Arlanda stan. Så B. Och min födelseort kommer att upphöra att existera.

Tack för att vi hittade tillbaka till varandra igen

För att återgå till mitt missnöje (nu handlar det inte om att roa på något sätt, ni är fria att lämna min blogg för följande är endast till för att lätta mitt eget hjärta).

---

okej, det var för privat